Jag var i Stockholm i helgen för att besöka möbelmässan med jobbet. På kvällen gick jag och min bror ut och avslutade kvällen på Sturecompagniet.
Vi satt i baren och drack öl, var uppe på dansgolvet en sväng och hade allmänt trevligt.
När vi varit där ett par timmar, klockan var då ca: 01.15 skulle jag besöka toaletten. Jag gick från baren på andra våningen ner till toaletten och blir då på vägen stoppad av en vakt, samma vakt som släppt in oss vid entren tidigare på kvällen. Han ber mig följa med honom.
Jag ser på honom och får direkt en obehaglig känsla av att något inte stämmer.
Jag frågar vad han vill. Han upprepar att jag ska följa med, men förklarar inte varför. Han tar tag i min arm och drar den bakom min rygg. Jag ber honom sluta och försöker ta mig ur greppet.
Då vrider han upp min arm så hårt att jag tror den ska gå ur led, fäller ner mig på golvet, trycker ner mitt huvud mot stengolvet och sätter handfängsel på mig.
Tillsammans med sina kollegor drar han sen upp mig och släpar mig mot en dörr som är precis i närheten av den plats jag blev stoppad på. Vid det tillfället är jag riktigt rädd och förstår att något mycket obehagligt är på väg att hända.
Jag hamnar på golvet i ett avskilt rum, det är nästan kolsvart därinne. Jag ligger på mage med handfängsel kvar runt handlederna. Nu tänker jag att det är kört, dom kommer att slå ihjäl mig. Vad som händer här inne dom första minuterna minns jag inte riktigt. Jag fick en smäll i huvudet och svimmade av en stund.
När jag vaknar till står en ny vakt som jag inte sett förut framför mig, han skriker till mig att jag ska sitta på knä. Han är mycket hotfull och aggressiv.
Han säger till mig: ”Vi gillar inte dig!”
Jag frågar, vad har jag gjort för fel.
Han svarar: NU LYSSNAR DU PÅ MIG!
Du är ett SVIN fattar du det?
SÄG ATT DU ÄR ETT SVIN!
Jag tittar på honom frågande, då tar han tag i mitt hår och skriker:
Du är ett svin, SÄG ATT DU ÄR ETT SVIN!
Jag svarar: Ok jag är ett svin, kan ni släppa mig nu jag vill bara härifrån, jag är rädd!
Jag tänker, detta är riktiga psykopater.
Det är bäst att jag gör och säger precis som dom ber mig annars dör jag.
Han fortsätter: BE OM URSÄKT, BE OM URSÄKT!
Jag svarar: Ja jag ber om ursäkt.
SÄG FÖRLÅT DITT JÄVLA SVIN!
Jag säger förlåt, förlåt, jag tänker samtidigt för vad? Har dom tagit mig för någon annan?
Så här fortsätter han tills jag är helt slut och gråter som ett litet barn.
Nu är vakten som varit mest aktiv tillfredställd, han ville bryta ner mig psykiskt. Han ville se mig gråta och vara innerligt rädd! Efter det börjar han förklara vad som gäller där inne.
DET SOM HÄNDER HÄR INNE FÅR INGEN REDA PÅ, FATTAR DU!!?
Jag nickar och lovar att ingen ska få reda på det.
Han säger till mig att han vet vem jag är, att dom noterat det när jag betalt med mitt kort i baren.
Han drar sedan upp mig och plockar av handfängslet.
Han ber sedan om min garderobsbricka, tar den och ger den till sin kollega som går iväg.
Han fortsätter att kontrollera så att jag förstått vad som gäller:
Man talar aldrig om vad som händer i det här rummet någonsin, gör du det så är du död! Vi vet vem du är och kommer att hitta dig var du än är, du kan inte gömma dig, fattar du.
Sen kommer hans kollega tillbaka med min jacka, jag sätter på mig den och blir efter ytterligare hot tillslut utsläppt. Han hotar mig ytterligare en gång på gatan och påminner mig om vad som gäller.
Jag går förtvivlad, gråtande och helt skakig tillbaka till hotellet. Jag har ont i hela kroppen.
Trots det är jag på något sjukt sätt lycklig att att jag kom ut därifrån, jag trodde på fullt allvar att det var slut, att jag skulle dö! Jag sov inte en blund den natten och har fortfarande inte sovit ordentligt sen det hände.
Jag har dessutom varit sjukskriven sen det hände. Jag har smärtor i ryggen, armarna, axlarna och obeskrivlig huvudvärk. Den största smärtan sitter trots allt i hjärtat. Allt var så sjukt, så overkligt.
Hur kan det finnas så här elaka människor, vad har dom råkat utför för att kunna bära så mycket hat inom sig?
Jag funderar fram och tillbaka på vad det var som fick dom att göra det dom gjorde. Varför valde dom just mig?
Det kanske svider att se lyckliga människor när man själv mår så dåligt så att man kan utsätta sina medmänniskor för något sånt här.
Jag vill varna alla som brukar eller tänker besöka Sturecompagniet, GÅ ALDRIG DIT, det är livsfarligt!
Det kan hända vem som helst, man behöver inte bete sig illa eller provocera. Detta var planerat i minsta detalj, alla hade och kunde sina positioner. Dom ”plockade” mig där få människor passerar, precis i anslutning till rummet där misshandeln skedde. Det har hänt förut, det märktes på deras tillvägagångssätt. Det kommer att hända igen!
Till ägarna av Sturecompagniet. Får detta fortsätta kommer ni inte att ha några gäster kvar.
Till er vakter som bara stod och såg på när dom andra två eller främst den ena (med stor sannolikhet vaktchefen) kränkte och misshandlade mig, även om ni inte stoppade det som pågick då. Det är inte försent ännu, berätta vad som hänt för dom som äger stället. Jag hoppas och tror att det kommer att kännas bättre för er, alla ni kan inte ha så mycket hat inom er!
Jag känner mig så otroligt kränkt. Jag börjar gråta så fort jag tänker på det. Det är helt overkligt.
Jag är gäst på stället. Jag betalar dyrt inträde och spenderar pengar i baren. Sen blir man behandlad som en krigsfånge.
Hur ska man då få upprättelse för det här?
Trots att jag kan peka ut dom vakter som var mest aktiva, är det helt omöjligt, skulle jag göra en anmälan skulle jag förmodligen få en motanmälan direkt och i slutändan bli dubbelt förnedrad.
Det är klart att jag också är rädd för att anmäla och berätta vad jag varit med om. Jag har familj och en liten dotter att tänka på.
Jag vet inte vem dom här människorna är. Kanske bör man ta hoten på allvar. Jag känner trots det att allmänheten måste ta del av det som hänt.
Jag hoppas med det här brevet kunna förhindra att någon annan råkar ut för samma sak som jag varit med om och att bra vakter anmäler kollegor som beter sig så här.
Med vänlig hälsning.
”Simon”