Det är löjeväckande när stora starka vakter hävdar att de blivit livrädda för att någon spinkig varelse sluddrat fram något hotfullt. Om krogvakterna var mer smidiga skulle många brott på krogarna aldrig begås, hävdar åklagare Rolf Hillegren.
Många som blivit polisanmälda av ordningsvakter påstår att vakternas anklagelser är felaktiga. Samtidigt känner de sig missförstådda då de i sin tur anklagar vakterna för brott och detta inte leder till åtal, vilket det sällan gör. I den kategorin utgör den nyligen dömda Anna Sjödin ett gott exempel. Sedan har vi förre vaktchefen Fadde Darwich som framträtt i pressen med anspråk på att bli trodd samtidigt som han förklarat att vakter saknar trovärdighet. Här föreligger tveklöst problem och jag vill med detta inlägg peka på en möjlighet att reducera dem.
Typiskt för de brott som anmäls av ordningsvakter är att de oftast inträffar i krogmiljö där de anmälda undantagslöst är alkoholpåverkade. Dessa brott uppgår till ett stort antal årligen och de gärningar som blir aktuella är våld mot tjänsteman, hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd. Våld mot tjänsteman är ett brott som inte kräver att skada uppstått, vilket komplicerar bevisningen. Hot mot tjänsteman kan exempelvis innebära att någon i berusat tillstånd sagt ”jag skall döda dig din jävel” medan våldsamt motstånd innebär att den gripne försvårar vakternas åtgärder genom att sätta sig till motvärn.
Alla tre brotten har det gemensamt att det inte krävs särskilt mycket för att brott skall anses vara begånget och vakterna vet vilka formuleringar som krävs för fällande dom.
Generellt kan man säga att den som är nykter har ett övertag i trovärdighetshänseende gentemot den som är onykter. Därtill kommer att vakter förutsätts tala sanning eftersom de agerar i tjänsten. Den anklagade befinner sig därför regelmässigt i underläge.
Å ena sidan har åklagare och domstolar inte så mycket att välja på vid bedömning av påståenden från vakter. Huvudregeln är att man skall tro på dem i kraft av deras ställning och oftast stöds deras uppgifter av kolleger. I domstolen tillkommer dessutom att de talar under ed, när de vittnar.
Å andra sidan vill jag påstå att vaktkollektivet består av ett anmärkningsvärt stort antal individer som ger ett mindre förtroendeingivande intryck. Många har genom sina förordnanden getts ett förtroende och en formell värdighet som de inte förtjänar. Denna insikt är dock svår att hantera i de enskilda fallen. Där måste var och en behandlas med den respekt som tillkommer ett vittne eller en målsägande. Men ibland uppstår en mindre angenäm undran huruvida rätt person åtalats.
Det är dags att ställa frågan: vilket straffvärde har dessa brott?
Våld mot tjänsteman har ett klart straffvärde då skada uppstått. Vakter skall inte behöva tåla att bli skadade i tjänsten. Men då skada inte uppstått är straffvärdet reducerat.
Hur är det då med hot mot tjänsteman? I de flesta fall handlar det om tomma ord och olämpligt ordval hos berusade personer. Är det verkligen rättsväsendets uppgift att beivra opolerat språkbruk hos överförfriskade individer
Mitt svar är nej – i synnerhet om man beaktar att ordvalet hos motparten inte heller alltid är oklanderligt.
Många gånger framstår det som direkt löjeväckande när stora starka vakter försöker göra gällande att de blivit livrädda då någon spinkig varelse sluddrat fram yttranden ur vilka de påstått sig kunna urskilja något hotfullt.
När det gäller våldsamt motstånd, så underlättas givetvis vakternas arbete om de gripna är så fogliga som möjligt. Men jag anser ändå att straffvärdet oftast är ringa. Bland vakterna finns därtill en övervikt av personer som gärna använder de muskler de skaffat sig genom flitig träning.
Detta gör att det inte framstår som särskilt angeläget att ta hänsyn till deras arbetssituation. Många av de brott som nu rapporteras skulle förmodligen aldrig ha begåtts om känslan för smidighet och psykologisk finess vore mer utbredd bland våra krogvakter.
I princip råder åtalsplikt för straffbara gärningar. Det innebär att åtal skall väckas om åklagaren bedömer att fällande dom kan förväntas. För vissa brott gäller dock att åtal endast skall väckas i undantagsfall. På lagspråk uttrycks det som att åtal endast skall väckas när det är ”påkallat från allmän synpunkt”. Motsvarande regel bör kunna införas för de tre aktuella brotten, när de begåtts i krogsammanhang. Då skulle endast de allvarligaste fallen hamna i domstol.
De vinster som skulle uppstå med en sådan nyordning är uppenbara. Rättsväsendet skulle få något färre mål att ägna sig åt och den tid som skulle frigöras kunde användas till mer angelägna uppgifter. Vi skulle slippa en stor del av den osäkerhet som kan uppstå inför vakters uppgifter, vilket även skulle gynna vakterna då de inte behövde bli ifrågasatta lika ofta. Och betydligt färre unga personer skulle känna sig orättvist behandlade, vilket de tyvärr ofta gör även i fall där denna känsla är obefogad. Deras tilltro till rättsväsendet skulle därmed öka.
Kort sagt, ingen skulle förlora något om majoriteten av dessa mål försvann. Ingen skulle sakna något och många skulle vinna på om domstolarna slapp bedöma beteenden som inte borde värderas där.
Rolf Hillegren
kammaråklagare, Stockholm
oktober 9, 2007 kl 4:40 e m
Jag läser med förvåning denna insändare/debatt artikel på denna Webbplatsen, inte för att jag misstror personer som säger sig ha blivit falsktanklagade, slagna, förnedrade eller på annat sätt orättvistbehandlad, utan att en kammaråklagare kan sitta och uttrycka vissa meningar så som citat ”Det är dags att ställa frågan: vilket straffvärde har dessa brott?
Våld mot tjänsteman har ett klart straffvärde då skada uppstått. Vakter skall inte behöva tåla att bli skadade i tjänsten. Men då skada inte uppstått är straffvärdet reducerat.
Hur är det då med hot mot tjänsteman? I de flesta fall handlar det om tomma ord och olämpligt ordval hos berusade personer. Är det verkligen rättsväsendets uppgift att beivra opolerat språkbruk hos överförfriskade individer
Mitt svar är nej – i synnerhet om man beaktar att ordvalet hos motparten inte heller alltid är oklanderligt.
Många gånger framstår det som direkt löjeväckande när stora starka vakter försöker göra gällande att de blivit livrädda då någon spinkig varelse sluddrat fram yttranden ur vilka de påstått sig kunna urskilja något hotfullt.
Slut citat.
Skulle detta vara så att denna personen sitter i en rättegång med ett åtal som han eller hon bevisligen begått, dvs. det finns kriminalteknisk bevisning, och yttra samma ord till en åklagare, så skulle straffet genast bli hårdare och om personen sedan har vänner av det slaget som är kanske kriminella så skulle det utan tvekan bli tal om personskydd för åklagaren, men när det gäller Ordningsvakter så finns inte detta skyddet, man jobbar kanske på samma krog vecka ut och vecka in, man möter samma personer som vanligt och dennes ”vänner” kommer för bi och helt plötsligt så öppnar någon eld med ett skjutvapen. se på Stureplans morden 1994 2 personer blir utkastade pga. fylla ett par timmar senare har 9 personer dött. Jag försöker inte skyffla undan brott som ordningsvakter gör men jag blir förundrad över hur en kammaråklagare kan yttra sig i frågan om hot eller våld mot tjänsteman samtidigt som han generaliserar alla över en kam.
Döm individen inte yrkeskåren.
oktober 9, 2007 kl 5:07 e m
Det tycks rutin hos ordningsvakter med motanmälningar. Åklagaren litar på vakten och hans kompisar däremot gästen kan till och med vara blåslagen. Vakten kommer undan ändå. Jag håller verkligen med åklagaren i denna artikel om det verkligen är vettigt att rättssystemet automatiskt litar på vakten i varje läge även då det saknas vittnen eller tecken på skador.
Jag tycker detta är ett utmärkt förslag.
januari 25, 2008 kl 8:21 e m
Då borde man ta bort åtalsplikten gällande hot mot advokater och åklagare med. Kanske tom göra det lagligt att hota folk, det är ju trots allt inte rättssamhällets uppgift att beivra opolerat språkbruk…
juli 22, 2009 kl 3:20 f m
Helt korrekt ! detta är det bästa konkreta förslag till en lösning på ett komplext problem i dagens Sverige.
Bra där R.