RÄTTSSÄKERHET. Centrum för rättvisa kräver staten på skadestånd: Regeringsrättens oacceptabla handläggningstider skapar svåruthärdliga konsekvenser för enskilda och företag. Av de drygt 7 000 mål som pågick i Regeringsrätten i slutet av oktober hade cirka hälften väntat mer än nio månader, det vill säga längre än den maximala tid som Regeringsrätten ska klara av frågor om prövningstillstånd på. 404 av dessa fall hade väntat mer än 1 år och 11 månader, vilket kan leda till att Sverige fälls i Europadomstolen.
Därför överlämnar i dag Centrum för rättvisa skadeståndskrav till svenska staten för tre personer vilka tvingats vänta flera år för att få sina fall prövade. Avsikten är att agera blåslampa på det svenska rättssystemet så att fler slipper att drabbas på samma sätt i framtiden. Det skriver Clarence Crafoord och Gunnar Strömmer, chefsjurist respektive verkställande ledamot i Centrum för rättvisa på DN debatt.
Vi har granskat väntetiderna i samtliga 7 156 mål som pågick i Regeringsrätten i slutet av oktober 2007. Bara 113 av dessa handlade om sakfrågan medan så gott som samtliga av de återstående 7 043 fallen handlade om beslut i fråga om prövningstillstånd – det vill säga om ett fall över huvud taget ska tas upp till prövning. Ett av Regeringsrättens mål är att klara av frågor om prövningstillstånd inom nio månader. Men nära hälften av de fall som granskades – 3 389 stycken för att vara exakt – hade väntat mer än nio månader, varav 2 535 hade väntat mer än ett år…
Granskningen visar att under den senaste tioårsperioden har sammanlagt tusentals enskilda drabbats av orimligt långa handläggningstider i Regeringsrätten på ett sätt som strider mot Europakonventionen…
Centrum för rättvisa kommer för sin del att följa upp granskningen av Regeringsrätten med nya granskningar av handläggningstider i andra domstolar och myndigheter. Det finns till exempel tydliga indikationer på att problemen inom polis- och åklagarväsendet är åtminstone lika allvarliga som inom domstolsväsendet.
De tre pilotmål som lämnas in i dag kommer därför med säkerhet att följas av fler skadeståndskrav. Om det ska det bli någon ändring måste kränkningarna uppmärksammas, enskilda måste reagera och det måste bli konsekvenser för staten.
