Veckans debattör var nyligen med om en rättegång mot en ordningsvakt. Men till skillnad från många andra fall så slutade historien med att vakten fälldes. Här är berättelsen om hur det gick till. En berättelse som ger hopp om att en förändring kan vara på gång och att i alla fall vissa i rättsväsendet tycks vakna.
”- Bojja honom, bojja honom”
Då insåg jag att det var kört, hur fan ska man klara sig ur detta? Va fan, det var ju han som sparkade mig, jag har ju inte gjort något? Vem ska tro på mig? Vad gör jag här? Tankarna springer friskt i skallen för tillfället.
Jag står upptryckt med näsan mot ett glasfönster med hårt sittande handbojor om handlederna Och blottar hela mitt förskräckta ansikte ut mot ”kroggatan” Vad ska folk som går förbi tro. Egentligen vill man bara vakna upp hemma i sängen och inse att detta bara var en mardröm.
Ett antal poliser kommer till platsen, då vakten som har omhändertagit mig sliter tag i en av dem och uttrycker sig följande: – ”Jag vill göra en anmälan om våldsamt motstånd.”
Inte helt oväntat är det ingen som ens bryr sig om eller vill lyssna på mig. Jag blir förflyttad till en av polisbilarna. Väl inne i polisbilen blir jag upprörd och frågar; ”ska inte jag få berätta om vad som har hänt?”
Poliserna försöker lugna ner mig och ber mig berätta vad som har hänt. Vi blir sittande bra länge i polisbilen. Man känner sig rätt utsatt i detta läge, folk står och pekar och pratar som man vore värsta kriminella killen.
Men det känns ändå som jag blir trodd av polisen. Då dom naturligtvis är, som jag antar, partiska i ett sådant läge, så känns det rätt bra.
Varför ska annars en kille som precis blivit omhändertagen av polisen och gjort våldsamt motstånd, bli avsläppt utanför hemmet. Min sambo kom i en taxi precis bakom polisbilen. Hon ställde sig frågan varför jag satt i bilen och vakten stod kvar och jobbade precis som om ingenting skulle ha hänt.
Tiden går och jag blir uppringd av en kvinnlig polis som vill ha ett förhör med mig. Nervöst begav jag mig till polishuset samma dag som hon ringt.
Hon berättar varför jag är där, hon skulle förhöra mig som målsägande och inte helt oväntat också som misstänkt.
Men hon började med att förhöra mig, där jag var målsägande, detta förhör tog ca 1.5 timme. Efter detta blev jag förhörd där jag var misstänkt, detta förhör tog ca 5 minuter.
Då det var omöjligt att jag gjort mig skyldig till något brott fanns ju inget annat än att förneka vad vakten sagt. Det var rent utav sagt löjligt att höra vad han påstått. Det var med lätta steg jag gick ifrån polishuset. Det kändes som jag fick något slags medlidande från polisen, vilket hon naturligtvis inte uttryckte sig om.
Men då det var en ordningsvakt som jag anmält för misshandel, så hade jag inga större förhoppningar om utredningen. Det gick ett par dagar och jag fick ett brev hem i brevlådan. Öppnade ivrigt brevet och läste att jag inte längre var misstänkt, utan åtalet lagts ner i brist på bevisning. En stor sten släpptes från mitt bröst. Fy fan vad skönt! Jag var inte längre misstänkt!
Efter ytterligare några dagar kommer ett brev till från polisen, lika ivrigt som innan öppnade jag brevet och läste att vakten blivit åtalad för misshandel. Hur är detta möjligt, hur gick det till? Kan det verkligen vara så att rättvisa finns? Efter ca 10 månader, så var det dags för rättegång.
Det var med stor nervositet som jag satte mig bredvid åklagaren i tingsrättssalen. Detta kan nog ha varit mitt livs jobbigaste stund. Att behöva sitta ansikte mot ansikte med den som misshandlat mig. Men det var ändå en rätt skön känsla. Det var han som var tvungen att försvara sig. Jag skulle ”bara” behöva upprepa hela händelseförloppet igen, som om det inte hade varit nog jobbigt.
Utdrag ur min berättelse från rättegången: Han tog fram sin mobiltelefon och filmade ”en kamrat” och vakten. ”Vakten” kom fram till honom och slog telefonen ur hans hand. Därefter tog ”Vakten” tag i honom och ledde honom tillbaka till Babars entré. Inne i entrén hamnande han på golvet, han vet inte hur det gick till. ”Vakten” rev och slet medan han låg på mage. Plötsligt kände han en spark i sidan av magen. Det gjorde ont. Han såg inte vem som sparkade, men det var bara ”Vakten” i direkt anslutning till honom. Han ropade på hjälp och kröp ihop eftersom han inte ville att det skulle hända något mer.
Utdrag ur vaktens berättelse från rättegången/polisförhör. ”Vakten” förnekar gärningarna. ”Vakten” fick någon av en black-out på grund av den stressiga situationen och fick för sig att han skulle ta med ”Killen” innanför entrén till Babar. Till en början var ”Killen” lugn men sedan började han kränga med kroppen och skrika ”övervåld”. När de just kommit in i entrén på Babar så snubblade de på tröskeln. Möjligen föll de omkull på grund av att ”Killen” Stretade emot. Det finns ingen möjlighet att han skulle ha kommit åt ”Killens” magregion med fötterna, möjligen med knäna.
Åklagaren hade kallat 3 stycken vittnen. Tingsrätten gör följande bedömning. ”De tre vittnena har samtliga, oberoende av varandra sett hur ”Killen” under det att han legat på mage fått en spark mot magtrakten av ”Vakten” . Samtliga vittnen har uppgett att sparken såg ut att vara omotiverad. Någon anledning att beljuga ”Vakten” kan dessa vittnen knappast ha.
Enligt tingsrättens mening är det härigenom utrett att ”Vakten” utdelat en spark mot ”Killen” i enlighet med som närmare beskrivs i åtalet.” Påföljd. ”Ordningsvakten är tidigare ostraffad. Ordningsvakten döms nu för gärningar vilkas sammanlagda straffvärde ligger på fängelsenivå. Straffvärdet och ”Vaktens” personliga omständigheter gör emellertid att han bör ådömas en villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Alternativstraffet bestäms till 2 månaders fängelse.”
Detta var ett enhälligt beslut i tingsrätten. Att en ordningsvakt ens blir dömd känns för mig väldigt onaturligt. Det är väl dom som ska hålla ordning på stökiga gäster och se till att lagar och förordningar följs. Inte misshandla dom och missbruka de förtroende de fått.
Men det känns inte mer än rätt att han döms, med tanke på vad han gjort. Han kommer inte heller att få fullfölja sin tjänstgöring som ordningsvakt och det känns betryggande när man nästa gång ska besöka nattlivet i Örebro.
Till andra som kommer att råka ut för liknande eller har råkat ut för liknande. Våga stå på dig, vik inte en tum, berätta sanningen. Den kommer fram i slutändan ändå.
Jag vet!
Läs mer om detta fall:
Vakten sparkade honom i magen
Vakten: Allt är rent påhitt
Krogägaren dementerar bråket
Dörrvakt dömd för misshandel
juni 3, 2009 kl 1:20 e m
Efterlyser de aktiva OV skribenternas försvar av denne dömde ordningsvakt eller är det inte lika roligt när en av deras egna blivit överbevisad och fälld i domstol?
En eloge till de inblandade tjänstemän som utrett detta objektivt och inte tagit den enkla vägen och helt enkelt köpa ordningsvaktens version.
//Mr G
juni 3, 2009 kl 4:25 e m
Jag anser att man alltid kan ge en eloge till inblandade tjänstemän då det utreder händelser som denna och andra objektivt.
Tragiskt att man lyfter fram detta, enbart då man fällt en ordningsvakt i samhällelig tjänst.
Det är domstolarna som dömer utifrån de fakta som framkommit, ingen annan.
Fallet i sig uttalar jag mig inte om, då jag inte har alla fakta, det som framkommer här är inte speciellt objektivt. Fast mina åsikter är det nog ingen som efterfrågar heller, är ju civilist.
juni 3, 2009 kl 6:00 e m
MrGalahad: Vad menar du med ”inte lika roligt när en av deras egna blivit överbevisad och fälld i domstol?”?
Vakten har uppenbarligen blivit fälld i domstol och är då att betrakta som skyldig till misshandeln. Utdraget från förhöret med vakten gör att jag känner att mycket väl kan tänkas vara skyldig och med det är jag glad att vederbörande förlorat sitt förordnande. Varför skulle jag försvara någon som misshandlar en annan människa?
juni 3, 2009 kl 10:29 e m
Ursäkta ordvalet, men vad fan skulle jag försvara en dömd Ov för?
”…eller är det inte lika roligt när en av deras egna blivit överbevisad och fälld i domstol?”
Tycker det är en inskränkt attityd att bära runt på. Har någon begått ett brott så kan han/hon lagföras. Har någon av de ”aktiva OV skribenterna” påstått något annat?
Jag, Toil mfl arbetar som Ordningsvakter. Om du är övertygad att en Ov per definition är det samma som torped är jag rädd att jag faller till föga när det gäller att ta dig ur den villfarelsen.
juni 4, 2009 kl 5:51 f m
Det är väl bra när någon som uppenbarligen enligt egen utsago får en blackout när det blir stressigt och begår brott blir dömd så att han inte kan fortsätta att jobba i en bransch som är just stressig många gånger!?!
Varför skulle någon vilja försvara det?
Och varför är kravet på källkritik och en nyanserad bedömning fel? För det är ju det som vi som kritiserar ensidiga och vinklade artiklar kräver.
Jag tror att flera med mig ställer upp på det.
Rapporteringen på upprättelse.nu är oftast extremt vinklad och väldigt ensidig, därför behövs det kritiska bedömmare som visar sin sida av saken för att allmänheten ska kunna bilda sig en något sånär objektiv bild av verkligheten.
juni 4, 2009 kl 12:31 e m
Inlägget skrevs i december 2007 men har alltså aldrig fått en enda kommentar tills jag skrev där och nu har den plötsligt 5st eftersom jag provocerade er OV lite
Då hugger ni som ett stim pirajjor efter en bit kött.
Lol…
Men det jag skrev har en allvarlig sida med.
Jag har som bekant hängt här och på andra platser rätt länge och det som tydligast slår mig är hur de som arbetar som OV, väktare eller poliser i stort sett alltid medger att det finns rötägg precis som överallt i samhället men sedan ständig försvarar de övergrepp (som offren upplever det iaf) som sker.
Mycket ofta med ”Folk vet inte vilka befogenheter en IV faktiskt har” eller ”folk lyssnar ju inte”.
Om en individ, vem som helst upplever sig illa behandlad, kränkt eller kanske tom i värsta fall misshandlad. Så reagerar denne på sin upplevelse inte på vilken befogenhet den som står för behandlingen har, eller hur?
Redan där finns det ett problem som inte kan lösas genom att informera om vilka befogenheter den eller den har.
Ja en ordningsvakt har befogenhet att ge en gäst på en krog order att lämna krogen men innebär detta att han då godtyckligt kan kasta ut vem som helst när som helst oavsett om denne är störande eller ej?
Ja rent juridiskt så har han den rätten men de flesta av oss har förstånd nog att anse att det för den sakens skulle inte måste vara rätt och riktigt.
Vad händer då om en statligt utsedd och polisiärt utrustad och utbildad tjänsteman utnyttjar sina juridiska befogenheter på just sådana felaktiga sätt.
Handlingar som mycket väl kan skapa mycket farliga situationer för såväl OVn som alla som befinner sig i lokalen vid ett givet tillfälle.
Däri ligger själva problematiken.
Det är upp till OVn själv om han ska använda sina befogenheter på ett felaktigt sätt (För jag inbillar mig att de som skrev de lagar som befogenheterna baseras på inte tänkte sig sådana situationer som exempelvis de som nämns ovan) eller på ett sätt förenligt med sunt förnuft.
Eftersom dessa befogenheter kan användas på ett felaktigt sätt utan någon särskilt stor risk för repressalier eller annan kontroll. Så görs också det.
Frågan är i hur stor omfattning?
Man kan uttrycka det så här.
Ingen kan rimligen inbilla sig att en OV som i detta fall, efter att ha arbetat i 4! år (ganska lång tid trots allt, 208 veckor och x antal arbetstimmar) först då får en blackout och först då övergår sina befogenheter, gör detta för första gången.
Det är ju ett ganska enkelt sätt att slippa undan ansvaret och skyla över sina egna tillkortakommanden.
Givetvis så ska bedömningar ske objektivt och påståenden också granskas kritiskt. MEN detta måste även gälla tjänstemännen som anklagas för divers övertramp ÄVEN om övertrampen ligger innanför de befogenheter denne har.
Kort sagt så anser jag att man måste granska individernas tolkning av ”i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd” betydligt hårdare än vad det görs idag.
Ja du har rätt att använda batong för att försvara dig och andra i tjänsten men frågan är om det är rimligt att utdela 10-15 slag med den trots att det omedelbara hotet är avvärjt eller om det är rimligt att jaga efter en individ som inte utgör någon som helst fara för någon och gripa denne.
Den gråa zon som finns ger uttrymmet att begå övergrepp till de rötägg som de flesta erkänner finns bland er precis som i de allra flesta andra branscher. Saken är den att de flesta andra branscher har inte det juridiska skydd och framför allt inte de lagliga vapen som ni har. DÄRFÖR måste också kontrollen över de tjänstemän vars befogenheter innefattar våldsanvändning och då i synnerhet just ordningsvakter med tanke på statistiken, också vara så mycket bättre och hårdare än den är idag…
I den kontrollen är NI en del av lösningen.
//Mr G
juni 4, 2009 kl 12:35 e m
Tillägg: Kanske skulle sådan granskning även om den inte ledde till fällande domar ändå peka ut de olämpliga individer som just nu bär brickor och vapen.
Det är trots allt en ganska lång bit mellan olämpligt beteende och olagligt beteende men det olämpliga beteendet kan mycket väl utvecklas till det olagliga om man inte tar tag i det.
//Mr G
juni 4, 2009 kl 1:27 e m
Mr Galahad,
Nu har du väl ändå tagit i lite väl mycket??
Har du alla fakta på bordet i detta ärende eller utgår du enbart ifrån artikeln?
Skulle du i allvarlighetens namn kunna säga att detta material här räcker för en god bedömning från alla vi här?
Har du läst domen?
Har du läst FU?
Det är ju inte direkt något underlag i sig…..
Och vi ordningsvakter här är kritiska från vårt perspektiv, vad är det för fel på det?
juni 4, 2009 kl 1:59 e m
Mr Galahad:
Hur ser kontrollen av ordningsvakter ut idag och vad ar det som du tycker borde andras?
juni 4, 2009 kl 2:55 e m
Mr Galahad: Du skriver ”om det är rimligt att jaga efter en individ som inte utgör någon som helst fara för någon och gripa denne”, vilket jag måste reagera lite på. Skall man bara jaga en brottsling och gripa denne om denne fortfarande utgör en fara för någon? När slutar en brottsling att utgöra en fara för någon?
För att ta ett exempel. På ett arbetspass avlägsnade vi två personer för att de varit ordningsstörande samt spottat på golvet. Avlägsningen avlöpte utan några incidenter och vi släppte personerna utanför vårat bevakningsområde. När vi gjort det började de hota oss genom att säga att vi skulle ses igen och samtidigt gjorde pistolliknande rörelser med händerna. När vi då bestämde oss för att gripa dem så sprang de för allt vad tygen höll (det är lätt att vara tuff när man tror sig vara på säkert avstånd). Detta resulterade i en jakt på säkerligen 800 meter innan vi fick tag på den som varit mest aktiv i hotandet och vi kunde gripa personen. Vid gripandet gjorde personen motstånd och behövde läggas ner och beläggas med handfängsel.
Var det vad du kallar för ”övertramp inom de befogenheter man har”? Själv kan jag inte se problemet med ingripandet och allt var initierat av de som blev föremål för ingripandet. Hade de inte varit högljudda och spottat på golvet hade de inte blivit tillsagda. Hade de inte varit otrevliga och oförskämda hade de inte blivit avvisade, hade de följt sin juridiska skyldighet att lämna platsen då de blev avvisade hade de inte blivit avlägsnade, hade de inte gjort motstånd vid avlägsnandet hade inte avlägsnandet gjort ont, hade de inte börjat hota hade de inte blivit gripna, hade de inte sprungit när de skulle gripas hade vi inte behövt jaga, hade den vi grep inte gjort kraftigt motstånd vid gripandet hade det inte gjort så ont som det gjorde och vi hade inte behövt använda fängsel.
Det finns ett egenvärde i att gripa folk som inte följer lagen.
juni 4, 2009 kl 3:26 e m
Buset sätter ribban!
Om det gör ont så ge fan i att testa gränsen då!
Tyvärr så måste man tydligen prata dagisspråk med många….
juni 4, 2009 kl 3:43 e m
Jag måstye säga att jag är djupt imponerad över hur snabbt ni reagerar på kommentarer här.
@Magnus E: nej jag vet bara att tingsrätten dömd individen som arbetat 4 år som ordningsvakt för misshandel och jag anser att man med så pass mycket vana och rutin inte går direkt ifrån noll till ”uppenbart oförsvarligt våld” utan att denne sannolikt uppvisat olämpligt beteende tidigare. Detta är givetvis inget jag kan vederlägga utan är logiska resonemang ifrån min sida.
Tycker du själv att det är helt sannolikt att någon med 4 års erfarenhet helt plötsligt barkar över gränsen så pass tydligt att han passerar gränsen för ”uppenbart oförsvarligt våld”??
@Roger Vet inte hur den ser ut men du får hemskt gärna upplysa mig om läget.
Kort kan vi säga så här.
I fall där vittnen pekar ut OVn som gärningsman så måste man granska denne ordentligt och vid minst märklighet så måste man ifrågasätta denna.
Exempel: Den nyktre jurist studenten som pekade ut OVn som aggresiv och kränkande under rättegången mot Anna Sjödin något som OVn tidigare vittnat om aldrig ägt rum. De två utsagorna går inte att förena alltså ljuger en av dem, dvs en av dem begick mened under rättegången. Vem av dessa två har mest att vinna på att ljuga inför rätten?
Mig veterligt togs inte FUn mot OVn upp igen trots att man nu helt plötsligt hade ett tillförlitligt vittne.
Där exempelvis skulle jag vilja se en skärpning hos de utredande. Sannolikheten att någon som bevisligen betett sig på det viset gjort det förr är också ganska hög, för att inte tala för risken att han/hon gör det igen.
@Toil Suck… Så du menar att bara för att du (enligt dig själv) alltid gör rätt så måste även ALLA andra också göra det??
Menar du att övergrepp av OVs och andra tjänstemän med sådana befogenheter aldrig äger rum och alla som påstår annorlunda helt enkelt inte vet vilka befogenheter dessa har??
Det finns mao inte minsta möjlighet att det finns någon sanning i de hundratals historier som finns här och på andra ställen online??
KAN NÅGOT MISSBRUKAS SÅ KOMMER DET ATT MISSBRUKAS. Detta gäller alla men alla har inte verktygen att komma undan med onödigt våld och därför är det betydligt allvarligare när de som har dessa verktyg missbrukar dem…
/Mr G
juni 4, 2009 kl 5:39 e m
Om tio personer går genom en skog och du ber dem berätta vad de sett, så kommer alla att berätta olika saker beroende på vad de har för intresse o.s.v.
Fågelskådaren kommer berätta om alla fåglar, han som jobbar med att anlägga asfalt kanske kommer att berätta om möjligheterna att riva hela skogen för att bygga parkeringsplatser. En annan kommer att berätta om gläntan som skulle vara perfekt för att bygga sitt drömhus. Vem av dessa tre beskriver egentligen skogen?
Allmänheten i stort, har tyvärr en avog inställning till allt vad ordningsmakten heter, de gillar helt enkelt inte att bli tillsagda. De bor väl små anarkister i oss alla där vi tycker att vi har rätt att bete oss som vi vill, utan att behöva bli förebrådda. När vi blir manade till något eller ifrågasatta upplever vi aggression mot dem, då vi kan känna att dem tror sig ha rätten att leka vår farsa, då dem så fräckt vågar påstå att vi är onyktra eller inte sköter oss.
Så denna allmänhet som är så fullproppade av att det finns så många ”rötägg” i skogen bland ordningsmakten kommer de också att finna dem överallt de tittar. Ungefär som fågelskådaren som bara ser fåglarna och inte blommorna, ser den som vet att alla OV bara är ute efter att få slåss, bara dem och knappast några snälla som gör ett korrekt ingripande.
När ordningsmakten lägger ned en stökig person så sker allt i en enormt hög hastighet, där det far armar och ben i en salig röra, till ljudet av ett skrikande om misshandel, övervåld, jag har inte gjort något o.s.v. Allmänheten ser dessutom bara punkt B , d.v.s. verkan av orsak, inget annat. Som jag skrivit tidigare har jag också varit åskådare och mått dåligt av det jag sett. Hade jag vittnat hade jag ju berättat om det, min tolkning av en situation där det var fler mot en person, (fler mot en är fegt det lärde jag mig när jag var liten)som dessutom skrek hysteriskt då han försökte värja sig mot dem, som jag tolkade gjorde honom illa. Jag har som allmänhet ingen möjlighet att kunna se något positivt vid ett sådant ingripande.
Så även om det står 4 oberoende vittnen och ser något som de tolkar som misshandel, är det sällan frågan om det. Händer det någonsin att det finns oberoende vittne som vittnat till OV:s fördel, då de bara sett punkt B?
För övrigt så är det väl en himla tur att man hellre friar än fäller en person som är satt att hålla ordning i samhället. Med tanke på att så gott som alla ordningsvakter blir anmälda både en och flera gånger, skulle fällande domar ganska snabbt resultera i att det inte fanns några kvar som skulle skydda allmänheten och det är väl inte det vi vill.
Min avoga inställning till hetsjakten på OV, ligger mest i det faktum att ostraffade personer som jobbar i samhällets tjänst riskerar att bli kriminella, då de bara gör sitt arbete. Det är ju faktiskt i arbetet situationerna uppstår, som riskerar att göra dessa arbetande personer kriminella, arbetslösa, fattigare då de får böter, dessutom lär de bli bittra då de tvingas ge upp hoppet om tron på samhällets rättvisa, även deras framtidplaner kan spolieras då vissa vägar till arbete och utbildning stängs helt för kriminella.
Tycker att den arbetssituationen är alldeles för livegen för att ha rätten att existera i vårt moderna samhället.
juni 5, 2009 kl 4:10 f m
MrGalahad: Har du ramlat och slagit dig? Tidigare har du skrivit rätt resonabla inlägg, även om jag inte alltid hållit med dig, men nu har du verkligen gett dig ut på en velocipedtur. Du tillskriver mig en massa saker som jag aldrig hävdat. Jag har aldrig hävdat att:
1. Jag själv alltid gör rätt. Däremot så agerar jag alltid inom ramen för mina befogenheter och för vad som är lagligt.
2. Det aldrig förekommer övergrepp och fula tag från ordningsvakter.
3. Att det inte skulle finnas någon sanning i de inlägg som skrivs här och andra ställen på nätet.
Vad mitt inlägg var menat som var ett försök att få dig att precisera vad du menade med ”övertramp inom de befogenheter man har” ställt i relation till “om det är rimligt att jaga efter en individ som inte utgör någon som helst fara för någon och gripa denne”. Ingenting annat. Ge fan i att tillskriva mig åsikter som jag inte har och som jag inte gett uttryck för och börja läsa vad folk faktiskt skriver, inte vad som passar dig.
juni 5, 2009 kl 5:29 f m
* Lagen säger att man får förfölja den som ska gripas enligt RB§24.7 så länge man fortfarande har ett kontinuerligt efterföljande.
Detta innebär att man får jaga den som ska gripas till världens ände så länge man fortfarande har koll på att det säkert är samma person man jagar.
* Ordningsvakter är skyldiga att agera mot brott på sina förordnade områden.
Dessa båda punkter innebär att man som ordningsvakt måste åtminstone FÖRSÖKA ta fast den som begår brott som kan leda till fängelse på OVns förordnade område och då får personen jagas så länge som OV orkar, tills dess att personen tappas bort eller tills dess den är gripen.
Är det fel alltså MrG?
juni 7, 2009 kl 2:59 e m
@Gizmo – Nej inte i sak och jag vet vilka befogenheterna är.
Men alla de lagar som ger OVs, poliser och väktare sina befogenheter förutsätter också att sagda individer själva följer våra lagar och regler, förhåller sig kyliga och inte låter sina känslor ta överhanden och ge en individ ett tjuvnyp eller två samt inte använder sig av dessa befogenheter för att ”straffa” de gäster som de känner behov av att straffa.
Exempel ifrån verkligheten: En OV som jag arbetade med för 15 år sedan reagerade på en kommentar ifrån en gäst, jagade ikapp denne ute på gatan och grep denne efter lite tumult där även jag var inblandad. Hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd var rubriceringen och han fälldes även för det.
I efterhand fick jag höra av tjejen som stod och tog betalt att killen egentligen sagt ”djävla broiler” till min kollega som uppenbarligen inte kunde ta det och blev arg varpå hela situationen barkade iväg nedåt i våldsspiralen.
Hotet han alltså dömdes för fanns helt enkelt inte och tjejen vågade inte vittna om motsatsen.
Vi har således en ordningsvakt som går till attack mot en gäst som förvisso betett sig illa men som på intet sätt var våldsam eller hotfull (Jag stod en bit bort och bevittnade alltså det hela men kunde inte höra något), OVn ifråga hävdar givetvis att det rörde sig om ett hot och jag vittnade om att jag sett mannen stå och prata med min kollega och att han sagt något som såg ut att sägas i vredesmod varefter jakten påbörjades.
Allt var enligt befogenheterna och helt rätt och riktigt förutom den lilla detaljen att det brott som startade hela situationen alltså aldrig skedde.
Alltså begick både min kollega och jag ett brott (iaf som jag ser det) när han jagade ifatt mannen och fällde honom tämligen våldsamt till marken (Utan laga grund eftersom han alltså inte begått något brott) och frihetsberövade honom eftersom han gjorde motstånd (även det utan laga grund eftersom han alltså inte begått det ursprungliga brottet och alltså äger rätt att skydda sig själv ÄVEN mot en OV enligt nödvärnsrätten 4§).
Men ingen kunde ju vittna om att detta hot aldrig uttalats så domen stod fast.
Sålunda bara för att en viss befogenhet ger dig rätt att begå vissa handlingar som för annan vore brottsliga så innebär inte det att dessa handlingar kan begås godtyckligt och utan att det brott som ska föreligga för att begå handlingen faktiskt är begånget.
Som OV äger du rätt att använda våld i din tjänsteutövning men detta innebär inte att våld ALLTID är tillåtet att använda om det inte föregås av vissa lagstadgade förutsättningar.
Kort uttryckt så kan vi säga som så att det är upp till varje enskild brickbärande individ att avgöra när han/hon har rätt att använda sig av sina befogenheter och inte. Problemet uppkommer först när en individ inte längre ser skillnad på dessa tillfällen eller helt enkelt inte anser att han behöver ta hänsyn till de rättigheter som hans gäster har att inte bli utsatta för övergrepp.
Ett ännu större problem uppkommer när dennes kollegor också väljer att se mellan fingrarna eller rent av skydda denne om och när hans argument för sitt ”laga stöd” ifrågasätts.
Faktum är ju trots allt att hans kollegor ju har större anledning att skydda honom som kollega och kamrat än de har att skydda en namnlös individ som de sannolikt aldrig kommer att träffa igen. Vilket givetvis är en mycket stor bidragande bidragande orsak till att de övergrepp som sker aldrig eller sällan beivras.
Slutligen skulle jag vilja vända på ditt resonemang och fråga om det är fel att noggrant granska OVs, poliser och väktares användande av de befogenheter som de har?
Är det fel att ifrågasätta exempelvis rimligheten i att bortse ifrån ett fullgott vittnesmål som under rättegången mot Sjödin enbart därför att denne pekar ut en OV som våldsam, aggressiv eller kränkande? Om samme person skulle peka ut en vanlig människa med samma vittnesmål så hade denne sannolikt blivit dömd för detta men inte i detta fall. Tycker du själv att detta är rimligt?
Är det rimligt att ALDRIG ifrågasätta sanningshalten i de påståenden om brott som en OV, polis eller Väktare kommer med för att ge sina ingripanden laga stöd. Talar dessa yrkesgrupper ALLTID sanning?
Vi vet alla att rötäggen finns därute, varför ni som inte är det inte kan tänka er gå med på noggrannare kontroller och höjda krav för att på så sätt sålla bort dessa brottsliga individer, kommer jag aldrig att förstå. Det borde ligga i ert eget intresse att städa bort dessa rötägg ifrån kåren men jag ser sällan några sådana tendenser ifrån kåren självt.
//Mr G